Hälsning från Danmark!!!
Danskarna är trevliga och jag förstår för det mesta vad de säger. De är dock lite väl alkohol-liberala, enligt min åsikt. I den lokala baren (som jag tycker är jättemysig, ska tilläggas!) finns stående erbjudanden som ex "10 shots för 100kr" eller "drick så mkt öl du kan på en halvtimme för 75kr". Jag är inte den som spottar i glaset, men är det verkligen bra att uppmuntra toksupande SÅ ihärdigt?!
// Erica
Åsikter
Jag har alltid tyckt att det är viktigt att stå för sina åsikter. Jag har sett mig själv som en person med mycket och starka åsikter och ideal som jag inte överger.
Men ibland blir jag fundersam. Jag har nämligen märkt att jag ibland uppvisar riktigt skrämmande vindflöjel-tendenser. Det är så lätt att ta över åsikter från människor man tycker om och/eller beundrar. Och jag vill gärna vara konsekvent och hålla med personer till 100%. Om jag t ex läser en bok och tycker att det som står i det första kapitlet är osedvanligt klokt och bra, så är det väldigt lätt hänt att jag sväljer resterande kapitel av bara farten, utan att reflektera över att bara för att jag tycker att en person har rätt i en viss fråga, måste den inte ha rätt i allting den säger!
När jag var liten trodde jag att mina föräldrar visste SANNINGEN. Jag trodde liksom att allt de sa var rätt. Föräldrarna är ju dem man lär sig saker av - och när det gäller frågor som t ex "vilken månad kommer efter februari" eller "varför försvinner solen om kvällen" så kan de ju faktiskt förmedla fakta. Som barn fattar man dock inte att i vissa frågor finns det många sanningar och ens föräldrar har bara en av dem. Givetvis vill man som förälder att ens barn ska få tänka fritt och tycka själva. Men det är ju inte som att man alltid säger till sina ungar "Kom ihåg att det här jag säger nu inte är fakta utan min personliga ÅSIKT! Någon annan kan tycka annorlunda" så fort man slänger ur sig ett påstående.
Min mamma är ganska politiskt aktiv och har mycket åsikter, och jag ärvt väldigt mycket av dem. Det är först på senare år som jag börjat ifrågasätta det hon säger och inse att hon ibland kan ha "fel" (enligt mig).
Nu tycker ju jag att jag är vuxen och förmår tänka själv och ifrågasätta saker. Men som sagt är det lätt att hänga på och adoptera åsikter från folk man gillar. Och sen är det ju så att man kan ÄNDRA åsikt, t ex efter att ha blivit övertygad av någon annan som har vassa argument. Så hur vet man vad man själv tycker?
Är alla mina åsikter verkligen mina? Eller har jag fått några på köpet i välj1få5-paket?
Hur tänker ni kring detta?
// Erica
The Return of the Erica
Jag har varit kass på att skriva här på sistone, I know. Har haft fullt upp med mig själv och mina issues och haft noll inspiration. Jag vill ju skriva glada och peppiga saker här men min själ har varit så svart och tilltrasslad (kan en själ vara tilltrasslad? Mongo liknelse av mig. Men ni fattar) att jag bara velat skriva faaan, faaan, faaan... Inte så upplyftande. För att legitimera och bortförklara min frånvaro inför mig själv har jag också tänkt att det är faktiskt inte MITT ansvar, det här är ju Cissis blogg, och sen har jag dragit täcket över huvudet.
Men grejen är att jag skriver ju här för att jag tycker det är asroligt. Egentligen. Och för att jag har en massa tankar som jag hoppas att någon därute har glädje av att läsa.
Nu är jag ovan ytan igen och dessutom fylld med en massa jävlar anamma efter att ha pratat med intressanta människor och läst intressanta böcker. Mer om det strax.
I detta inlägg vill jag meddela mitt återtåg och samtidigt tacka gulliga kloka Cecilia som skrivit fin kommentar till mig (se mitt förra inlägg). Inget är så motiverande för att fortsätta blogga som feedback på ett inlägg... Cecilia: Ja, vi är verkligen alla värda det bästa som finns att få! Och livet går vidare, alltid alltid.
Kramar till alla // Erica
