Peppa mig!

Jag är lite dålig på att skriva peppiga saker här just nu. Det beror på att jag och min kille just har gjort slut, så jag är rätt nere själv. Egentligen har jag tänkt att jag aldrig ska skriva negativa saker i denna bloggen (om det inte är i debatterande och ifrågasättande syfte, givetvis!) eftersom den ju ska vara ett utrymme för pepp, inte depp!

Men som sagt, lite låg nu. Kan inte ni käcka pigga brudar därute peppa upp mig?! Gärna med klyschiga budskap om att tiden läker alla sår och det finns massor av fiskar i havet och sånt där. Tack! :)

Kram // Erica

Mer om duktigheter

Varför är det mest tjejer som drabbas av "överdriven duktighet"?! När jag gick i gymnasiet pluggade (nästan) alla brudar i klassen - inklusive jag själv - som galningar. De ägnade helgerna åt läxläsning, de lämnade alltid in labrapporterna i tid och de fick höga, höga betyg på prov och kurser (fast det hände ju att de fick "bara" vg, då deppade de som fan och grämde sig över att de var så dåliga). Grabbarna däremot chillade genom hela gymnasiet, ägnade håltimmarna åt kortspel och helgerna åt supande. De tyckte att det var viktigare att vara grym på CS än på derivator. De fick ibland g, ibland vg och ibland mvg på proven och de var nöjda oavsett vilket. Ibland fick de ig, men som kille var det av någon anledning lite coolt att få dåliga betyg...

Nu kommer larmrapporter från två håll: jätteökningar av utbrändhet och depressioner hos tonårstjejer till följd av att man ställer massiva perfektionskrav på sig själv - och killar får allt lägre betyg och allt färre klarar sig godkända genom högstadium och gymnasium.

Nej, jag vet att detta absolut inte gäller alla. Jag pratar inte om individer nu utan om mönster i samhället i stort. Varför har det blivit såhär? Från att kvinnor inte FÅTT göra något (inte fått studera, inte fått inneha vissa yrken etc) via "kvinnor-kan-vågen" på 60- och 70-talen då kvinnor skulle börja (och började!) ta för sig på arbetsmarknaden - till detta, att tjejer stressar sönder sig och killar slappar bort sina liv.

Vad ska vi göra åt detta?!

// Erica


Duktigheter

Jag har i alltid varit en Duktig Tjej, ni vet en sån där som pluggar som en galning för att få mvg i allt och sliter ihjäl sig på underbetalda sommarjobbet för att få bra referenser och för att få råd med allt det där som "alla andra" köper. Samtidigt som man försöker vara hälsosam och träna regelbundet, vara snygg, vara en rolig partybrud med massor av vänner, vara allmänbildad och uppdaterad och ha "de rätta" åsikterna...

Hjälp.

Jag försöker chilla, och är iaf bättre på det nu än jag var när jag var teen. Har lärt mig att tacka nej ibland, att man faktiskt inte hinner med allt roligt och värdefullt här i livet hur mycket man än vill.

Det svåraste är dock - fortfarande - att rannsaka sig själv. VARFÖR gör jag de val jag gör? Vems krav är det egentligen jag strävar hårdast för att uppfylla - mina eller någon annans?

// Erica

...och så bra funkade det...

En uppföljning bara: Ikväll har jag varit ute och powerwalkat med mina gångstavar, med de nya (mans-)handskarna. Kändes väldigt bra till en början, var fett nöjd. Men efterhand började det skava iaf, och när jag kom hem och drog av mig handskarna blottades två blåsor (en på vardera handen) på helt nya ställen. Jag har nämligen fått skav av handskarna själva. Fan.


// Erica


RSS 2.0