BRUDPEPP

Jag heter Johanna och är 18 år, men tiden går så snabbt, så bli inte förvirrad om jag i temporär sinnesförvirring påstår att jag är 17 eller typ... 3 år. Jag brukar gå i på gymnasiet om dagarna och på diverse aktiviteter om kvällarna. Just nu sitter jag och spelar gitarr. Min pappa har oanade talanger och har lärt mig lite olika pickingmönster. (När man plockar upp strängar i olika ordningar och så låter det skoj.) Eller snarare, det är jag som har oanade talanger, jag har blivit ungefär 40% bättre på gitarr under en kväll! Excellent. Jag rekommenderar verkligen lite gitarrspel som avkopplande från vår stressiga vardag, all plugg, press, ångest, jobbiga tankar och andra svårigheter. Jag menar, jag borde plugga just nu, men jag är inte stressad, för jag spelar gitarr istället. Pick up the guitar and learn to play, alla kan lära sig. Jag kan även erbjuda en unik tjänst, nämligen stämning av gitarrer per telefon. Mycket gratis. Bara ring så skriker jag lite på dig så att du drar skruvarna åt rätt håll.

Annars så spelar jag ju egentligen fiol. Dessutom går jag på bild och form och teater. Ibland blir det, tillsammans med skolan, lite för mycket, och då börjar jag blöda näsblod och får munsår. Men det lindras av att jag träffar min underbara teatergrupp Qaos ca en gång i veckan. Vi bildades för ett år sedan och är en queerteatergrupp. Vi spelade nyligen upp en work in progress, den 8 mars (internationella kvinnodagen) i samband med "Modärna kvinnor", och det är första gången vi har uppträtt med något alls, och första gången jag har uppträtt inför en betalande publik. Alltså var det sjukt nervigt. Det kändes så himla bra att få skapa något och framföra det på scen inför en intet ont anande publik. Och jag är så stolt över mig själv för att jag lyckades. För jag är inte alltid så övertygad om att jag klarar saker, eftersom jag som så många andra lider av tidvis dåligt självförtroende. Men vad fan, ger man sig in på något och vågar fullfölja, så kan man uppnå mer än man tror. I alla fall, så ska vi spela upp ännu en liten fin work in progress på fredag på klubb Idyll, och jag är sjukt förväntansfull.

Hur gör jag för att bli pepp då? Jag brukar försöka vara disciplinerad, men jag är en lite kaosartad person, så det brukar inte funka så bra, och då är det oftast skolarbetet som får sig en törn. Samtidigt så har jag en enorm prestationsångest, så jag tillåter mig själv inte att få dåliga resultat. Då brukar jag få ta det lite lugnt och intala mig själv att det inte är så farligt att inte få MVG+++ jämt. För egentligen, varför måste man behöva vara så himla duktig? Det är en typisk tjejgrej att inte tro att man duger ifall man inte stressar ihjäl sig. Om man tar upp en gitarr istället för dödstråkiga samsamboken istället så är väl inte det så farligt. Det viktigaste är att man inte stressar sönder sig över småsaker.

Men för första gången på länge, så känns det faktiskt som att saker går åt rätt håll. Att det verkligen händer något. Jag hoppas den känslan håller i sig för alltid. Fast erfarenhet säger mig att det är så jag känner på sommaren, och att vintern sen återigen kommer forma mig till en stelblek robot. Men med den nya förbättrade växthuseffekten, så kanske Sverige blir tropiskt snart? Skulle vi inte alla bli glada då?

Aja, slutbabblat för mig för idag, jag kanske återkommer och pratar om galet tuffa brudar sen. Jag har nämligen en benägenhet att lovprisa sådana.

Elefantkramar från Johanna

Miniupplysningar:
Initialer: JVS (Som boken SVJ, Stor vänlig jätte, av Roald Dahl. Fast baklänges.)
Mail: [email protected]
Stad: Stockholm
Status: Singel
Livsåskådning: Que será será