Jag och drickeriet del 1

Jag har haft ganska stora alkoholproblem, det vill jag gärna vara ärlig och stå för. Dels för att jag tror på "lära av andras misstag-principen" och dels för att det är ett skönt sätt att gå vidare på, in i mitt nyktra liv.

Jag började dricka när jag var fjorton, såsom de flesta andra där jag bodde(i en villa/radhusförort utanför Uddevalla vid havet på Västkusten, det regnade och blåste ofta) Vi drack det vi fick tag i, hembränt inräknat. Det kändes alltid lite läskigt att dricka hämbränt eftersom man hört så många skrönor om att "jaa, hembränt kan man minsann bli helt blind av, bara om man dricker liite, liiite" Det kanske var därför det var spännande, en bidragande orsak i allafall. Jag kommer från en väldigt "alkoholliberal" familj, mina föräldrar har aldrig vart de som korsförhört mig om jag druckit eller inte eller de som mätt innehållet i barskåpets flaskor med millimetersticka. De ville låta mig testa, känna på livet(eller nåt) Alkoholen kom in i mitt liv tidigt, min mamma är ju förfan polack(i Polen får man ofta smaka öl till maten som... liten) och den blev en kär vän. Lite för kär.

Efter att jag vart med i "Tjenare Kungen" fick jag en depression. Tänk er själva, livet förändras över EN natt och man blir igenkänd, man blir hajpad i Nöjesguiden, man vinner priser, man får gå på kändisfester och bli ryggdunkad och sen blir det... tyst. Jag dövade ångesten med sprit, gick ut och festade tre-fyra gånger i veckan och söp mig redlös. Så höll jag på, ströjobbade, söp, hängde med folk som levde likadana liv. Då, när jag var mitt i det så tyckte jag det var det optimala livet, att jag var så sjukt ball. En dag gick det dock inte längre, den dagen utspelade sig för inte alltför längesen.

Vi är alla olika, vi hanterar alkohol på helt olika sätt. Jag tål det inget bra alls, jag mår rent ut sagt skitkasst av det. Jag gör saker jag ångrar(och då syftar jag inte på "små pinsamma lägen" utan riktiga klavertramp) jag har sårat mäniskor rejält och jag har sårat mig själv, jag har nästan blivit våldtagen och drogad. Allt för att jag ville döva min ångest på ett enkelt och lätttillgängligt sätt.

Cissi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0