Mina drömmar 2000
Året var 2000, hösten. Jag var femton och hade just blivit ihop med nån, på riktigt sådär. Jag gick i nian, första månaden och det var fortfarande sommar men ändå kallt på kvällen när man puttrade runt på moppen bland radhusen och kolonilotterna. Det låter kanske töntklyschigt men det var en skiva som förändrade mina drömmar och skakade hela min värld den där första halvan av hösterminen sista året i grundskolan. Jag minns inte om jag köpte den själv för studiebidraget jag fick tjata till mig av morsan varje månad eller om den bara låg där på sängen en morgon men plötsligt satt den i vilket fall i min cd-spelare(tiden innan Mp3or, Itunes, Ipods...) Håkan Hellströms debutplatta förändrade allting. Jag blev inte bara av med oskulden till den(En vän med en bil) utan det var större än så, jag fick hopp. Varför vet jag fortfarande inte men så var det iallafall, den fick mig att våga börja överväga att göra verklighet av mina drömmar.
Jag ville plötsligt satsa på musiken ordentligt, hade velat lira i band och skriva egna låtar länge men hade inte vågat. Inga andra tjejer i min skola höll ju på(inte på RIKTIGT, de sjöng bara Celine Dionlåtar på skolavslutningen och finttrade efteråt) det var bara killarna som ockuperade trumseten, gitarrerna, skolshowerna... Sen sa folk att jag inte hade nån fin röst heller, man mååste ju ha en fiiin röst för att kunna sjunga, skriva låtar och hålla på med musik. När Håkan kom in i mitt liv insåg jag hur fel de hade, kunde han kunde jag. Sen insåg jag att jo, såna som mig och Håkan som sjunger lite skevt och gör det som vi vill vi vinner i längden. Vi är liksom på riktigt. Efter det började jag låna brorsans gitarr när han inte var hemma och där i hans äckliga och strumpluktande rum kom mina allra första låtar till.
Cissi.
Jag ville plötsligt satsa på musiken ordentligt, hade velat lira i band och skriva egna låtar länge men hade inte vågat. Inga andra tjejer i min skola höll ju på(inte på RIKTIGT, de sjöng bara Celine Dionlåtar på skolavslutningen och finttrade efteråt) det var bara killarna som ockuperade trumseten, gitarrerna, skolshowerna... Sen sa folk att jag inte hade nån fin röst heller, man mååste ju ha en fiiin röst för att kunna sjunga, skriva låtar och hålla på med musik. När Håkan kom in i mitt liv insåg jag hur fel de hade, kunde han kunde jag. Sen insåg jag att jo, såna som mig och Håkan som sjunger lite skevt och gör det som vi vill vi vinner i längden. Vi är liksom på riktigt. Efter det började jag låna brorsans gitarr när han inte var hemma och där i hans äckliga och strumpluktande rum kom mina allra första låtar till.
Cissi.
Kommentarer
Postat av: M
gud vad fint det låter!
Jag önskar att livet alltid kunde vara som en håkan hellström låt, skevt, vackert, bubblande, lite småfalskt och värmande från tårna och uppåt.
Postat av: Cissi
Ja visst önskar man. Håkan har ju blivit så stor av en anledning. Samma sak gäller Säkert(Annika Norlin) De berör så förbannat sjukt massor.
C.
Trackback
