BRUDPEPP

Jag har otroligt många bekanta och många vänner, men ytterst få nära vänner och egentligen bara en bästa vän (älskar dig A!). Ända sen jag var liten har jag sett och upplevt mycket intriger inom tjejgäng. Genom grundskolan, gymnasiet och på olika arbetsplatser där det jobbat mycket tjejer har det egentligen varit samma jävla grupperingar och skitsnack hela tiden. Jag har alltid haft ett behov av att vara mycket för mig själv och aldrig riktigt kommit in i något tjejgäng. Istället har jag stått utanför, ibland lite ensam men oftast tacksam för att åtminstone slippa intrigmakandet.

Trots att jag inte varit en del av något stort tjejkompisgäng så har jag själv känt mycket avundsjuka och konkurrens mot andra brudar. Förr var jag själv smått besatt av att tävla och jämföra mig med andra. Jag skulle vara bäst, snyggast, smalast, duktigast, roligast. (Blev jag lycklig? Svar NEJ.) Och klarade jag inte av att vara bättre än någon så gjorde jag tjejen till mitt hatobjekt i det tysta. Har aldrig varit mycket av en skitsnackare, men gick det dåligt för den tjejen så bubblade det i mig av skadeglädje.

Jag tror att just jämförandet och konkurrensen är en stor bov till allt bråk tjejer emellan. Varför är det så svårt att unna någon annan något bra? Förmodligen för att man själv har dålig självkänsla och det har många tjejer i alla åldrar. Det är fan så svårt att vara (ung) kvinna idag (eh, inte för att jag tror att det någonsin varit lätt men...)! Du ska vara stark, lycklig, snygg, smal, vältränad, lyckad, välutbildad, smart etc. Och det är tyvärr ett faktum att vi oftast motarbetar varann istället för att hjälpas åt, säkert i ren stress över alla krav som ständigt hänger över oss.

Sen jag började läsa bloggar och själv började blogga så har jag fått många nya vänner i de bloggerskor jag läser varje dag. Fina, starka och smarta tjejer allihop och jag unnar verkligen dem deras framgångar. Inte ett uns svartsjuka längre! Utan istället.......gemenskap? What? Förvirrad!

Haha! Jag undrar om jag blivit klok på gamla dar, för i och med bloggandet så har jag upptäckt att jag visst kan glädas åt andra tjejers framgångar och att det är en mycket skönare känsla att peppa någon istället för att avundas den. Tror det handlar om att jag själv valt vilka tjejer jag vill läsa/bli vän med. Jag väljer att läsa och kommentera i de bloggarna med kloka åsikter och humor och de som inte ägnar sig åt något så ointressant som smutskastning. (Allvarligt, hur orkar man t ex klaga på att Anna Hibbs suger på ett dammsugarmunstycke på en bild i sin blogg - ha lite HUMOR för fan! Hon är ju rolig ju!)

Ja, jag tror det är lösningen! Att helt enkelt välja de tjejkompisar du mår bra av att ha omkring dig (både i bloggvärlden och IRL) och inte ödsla tid och energi på de som bara får dig att vilja snacka skit och konkurera.

(OBS Vill tillägga att det säkert finns väldigt många tjejer som funkar hur bra somhelst i grupp och ni får ursäkta det här inlägget som egentligen bara grundar sig på mina personliga erfarenheter! Puss på er och keep up the good work!)

Sådärja, det var Fin och Styggs åsikt om ämnet det! (Skulle egentligen även vilja starta en debatt om/aktion mot pro-ana-bloggar, men det får bli en annan gång för nu är ni nog på väg att somna hehe.)

Kramar och lyckönskningar!/ F&S

 http://finochstygg.blogg.se