Känner du folk som lider av att de är för smala?
Hur tänker och känner du/din polare kring din smalhet? Trivs du i den eller går du bara runt och är trött på att alla tycks tro att du är sjuk fast du mår hur fint som helst?
Cissi.
jag har varit smal i hela mitt liv. När jag var yngre stod jag och grät i omklädningsrummena för att byxorna inte satt snyggt.
Jag får höra kommentarer som
gumman vad du är smal! du måste äta mer.
jag tar åt mig, självfallet negativt. Hur kul är det att få höra såna kommentarer? Det är precis likadant som att säga:
Fyfan vad tjock du är, du måste banta.
Jag tror folk inte tänker efter innan dom säger något.
Jag äter faktiskt, och jag kan inte hjälpa att min kropp förbränner maten snabbare än vissa andra.
Jag har faktiskt försökt, men mer kan jag inte göra!
Jag vet ju själv att jag äter som jag ska, om inte mer!
Fina du, fattar att detta är skitjobbigt att höra, jämt och ständigt. Men lova mig att sträcka på dig och skita i folks kackel! Markera att det inte är ok att påpeka din kropp och fortsätt lev sunt.
Stor kram!
C.
min kompis olle är extremt smal, det första man tänker när man ser honom är att han säkert har någon form av ätstörning. jag kommer ihåg att innan jag lärde känna honom så var jag också så fördomsfull. men nu när jag känner honom väldigt bra så vet jag att han äter fem gånger så mycket som jag (som alla andra killar i tonåren) men ändå så har han 15 i bmi eller något liknande. och han tar det väldigt hårt när han får höra "olle, du måste äta mer, du är så smal!"
Hej, jag är en smal tjej, jag har alltid varit smal, jag tror att folk inte förstår att det kan såra när dom säger t.ex "Shit vad smal du är" .. endel tror nog att man blir glad, jag får höra det hela tiden, att jag är benig m.m... Det verkar som att ingen förstår att man kan bli ledsen, de tror nog att det bara är de som är mulliga som kan ta illa upp....
Jag trivs rätt så bra med min kropp, men jag blir irriterad eftersom vissa verkar ha fördomar, speciellt vid första intrycket. Men ifall någon har tankar om att jag skulle svälta mig själv så lär de tänka om ifall de lär känna mig. Jag kommer nämligen åtminstone en gång under våran vänskap klaga på att jag är alldeles för mätt eftersom jag ätit middag och sen 3 portioner soppa.
Jag vet inte om jag är naturligt smal men jag har alltid varit aktiv och sportig av mig. Fast jag äter ju normalt, om inte mer. Därför har jag väl också bra ämnesomsättning. När jag var yngre hade jag svårt att hitta kläder som passade och gick ofta med påsiga byxor. Nu kan jag ju sy in byxorna så att dom passar eller hitta en bra storlek men jag skulle vilja ha lite mer form. Fast det är svårt, mycket svårare än att gå ner i vikt. Jag mår bara dåligt av att gå upp i vikt. Så jag får helt enkelt vara nöjd med mig själv även fast jag skulle vilja ha en snygg form och lite mer bröst.
Jag är jättesmal. mitt bmi ligger på 16,4. och jag hatar det.
jag vill så jättegärna gå upp i vikt, jag vill kunna hitta kläder som passar utan att behöva gå till barnavdelningar när man ska köpa jeans.
Vad folk inte förstår är att det är lika taskigt att säga: "ska du inte äta lite mer, du som är så smal?.." som att säga: "ska du verkligen äta mer, du som är så tjock?.."
Att vara underviktigt är minst lika jobbigt som att vara överviktig.
Folk kommenterar hur smal jag är så mycket så det känns nästan som att jag borde vara immun mot det nu...
men varje kommentar sårar lika mycket varje gång, även fast människorna som säger det inte menar något illa...
För mig är det en kamp varje dag att försöka få i mig tillräckligt med mat.. Jag vet att jag måste äta, det ligger i människans natur, ingen behöver påminna mig om att jag ska äta. Så det sista jag behöver är massa människor som säger åt mig att jag ska äta mer!
