Åsikter
Jag har alltid tyckt att det är viktigt att stå för sina åsikter. Jag har sett mig själv som en person med mycket och starka åsikter och ideal som jag inte överger.
Men ibland blir jag fundersam. Jag har nämligen märkt att jag ibland uppvisar riktigt skrämmande vindflöjel-tendenser. Det är så lätt att ta över åsikter från människor man tycker om och/eller beundrar. Och jag vill gärna vara konsekvent och hålla med personer till 100%. Om jag t ex läser en bok och tycker att det som står i det första kapitlet är osedvanligt klokt och bra, så är det väldigt lätt hänt att jag sväljer resterande kapitel av bara farten, utan att reflektera över att bara för att jag tycker att en person har rätt i en viss fråga, måste den inte ha rätt i allting den säger!
När jag var liten trodde jag att mina föräldrar visste SANNINGEN. Jag trodde liksom att allt de sa var rätt. Föräldrarna är ju dem man lär sig saker av - och när det gäller frågor som t ex "vilken månad kommer efter februari" eller "varför försvinner solen om kvällen" så kan de ju faktiskt förmedla fakta. Som barn fattar man dock inte att i vissa frågor finns det många sanningar och ens föräldrar har bara en av dem. Givetvis vill man som förälder att ens barn ska få tänka fritt och tycka själva. Men det är ju inte som att man alltid säger till sina ungar "Kom ihåg att det här jag säger nu inte är fakta utan min personliga ÅSIKT! Någon annan kan tycka annorlunda" så fort man slänger ur sig ett påstående.
Min mamma är ganska politiskt aktiv och har mycket åsikter, och jag ärvt väldigt mycket av dem. Det är först på senare år som jag börjat ifrågasätta det hon säger och inse att hon ibland kan ha "fel" (enligt mig).
Nu tycker ju jag att jag är vuxen och förmår tänka själv och ifrågasätta saker. Men som sagt är det lätt att hänga på och adoptera åsikter från folk man gillar. Och sen är det ju så att man kan ÄNDRA åsikt, t ex efter att ha blivit övertygad av någon annan som har vassa argument. Så hur vet man vad man själv tycker?
Är alla mina åsikter verkligen mina? Eller har jag fått några på köpet i välj1få5-paket?
Hur tänker ni kring detta?
// Erica
Hej du sköna människa! Ett leende smyger sig på nu när jag trillat in på din fantastiska blogg! Till ämnet: gällande åsikter tror jag att det är väldigt svårt att tycka/tänka något som ingen tyckt/tänkt tidigare.. därför kommer det vara svårt att bli orginell i sitt sätt att tycka! Ständigt kommer man att undra: tycker jag följande för att någon klipsk människa tyckte det först? Har jag anammat någon annans tankesätt?
Fast varför bekymra sig? =)
Jag bestämde mig när jag var fjorton år att inte bli som mina föräldrar.Inte tycka som de! Inte bli kalla som dem.Jag har i viss mån lyckats särskilt vad gäller känslolivet.Mina barn i andra äktenskapet säger att jag har varit en bra far vilket inte mina första barn säger,tyvärr!
Att ändra åsikt är det bästa och största som finns.Det är mod! Det är rätt!
