The Return of the Erica
Hej underbara ni!
Jag har varit kass på att skriva här på sistone, I know. Har haft fullt upp med mig själv och mina issues och haft noll inspiration. Jag vill ju skriva glada och peppiga saker här men min själ har varit så svart och tilltrasslad (kan en själ vara tilltrasslad? Mongo liknelse av mig. Men ni fattar) att jag bara velat skriva faaan, faaan, faaan... Inte så upplyftande. För att legitimera och bortförklara min frånvaro inför mig själv har jag också tänkt att det är faktiskt inte MITT ansvar, det här är ju Cissis blogg, och sen har jag dragit täcket över huvudet.
Men grejen är att jag skriver ju här för att jag tycker det är asroligt. Egentligen. Och för att jag har en massa tankar som jag hoppas att någon därute har glädje av att läsa.
Nu är jag ovan ytan igen och dessutom fylld med en massa jävlar anamma efter att ha pratat med intressanta människor och läst intressanta böcker. Mer om det strax.
I detta inlägg vill jag meddela mitt återtåg och samtidigt tacka gulliga kloka Cecilia som skrivit fin kommentar till mig (se mitt förra inlägg). Inget är så motiverande för att fortsätta blogga som feedback på ett inlägg... Cecilia: Ja, vi är verkligen alla värda det bästa som finns att få! Och livet går vidare, alltid alltid.
Kramar till alla // Erica
Jag har varit kass på att skriva här på sistone, I know. Har haft fullt upp med mig själv och mina issues och haft noll inspiration. Jag vill ju skriva glada och peppiga saker här men min själ har varit så svart och tilltrasslad (kan en själ vara tilltrasslad? Mongo liknelse av mig. Men ni fattar) att jag bara velat skriva faaan, faaan, faaan... Inte så upplyftande. För att legitimera och bortförklara min frånvaro inför mig själv har jag också tänkt att det är faktiskt inte MITT ansvar, det här är ju Cissis blogg, och sen har jag dragit täcket över huvudet.
Men grejen är att jag skriver ju här för att jag tycker det är asroligt. Egentligen. Och för att jag har en massa tankar som jag hoppas att någon därute har glädje av att läsa.
Nu är jag ovan ytan igen och dessutom fylld med en massa jävlar anamma efter att ha pratat med intressanta människor och läst intressanta böcker. Mer om det strax.
I detta inlägg vill jag meddela mitt återtåg och samtidigt tacka gulliga kloka Cecilia som skrivit fin kommentar till mig (se mitt förra inlägg). Inget är så motiverande för att fortsätta blogga som feedback på ett inlägg... Cecilia: Ja, vi är verkligen alla värda det bästa som finns att få! Och livet går vidare, alltid alltid.
Kramar till alla // Erica
Kommentarer
Trackback
