Skrytpepp
Ni vet hur det är när man har träffat världens bästa karl/brud, eller kommit in på drömutbildningen, eller slagit personligt rekord i vad-det-vara-må. Man är tokglad och bubblig och vill bara ta en megafon och ropa ut till alla människor att fy fan vad jävla lycklig jag är och dessutom är jag bäst i hela vääärlden!!!
Sån blir i alla fall jag. Jag vill berätta för alla hur bra och nöjd och glad jag är. Jag har något slags behov av att kommunicera min glädje för att inte spricka av den eftersom den är så stor!
Men så kommer den där svenska (eller vafan, varför skyller vi alltid på att det är svenskt? Jag tror att det är precis lika illa i USA, i Turkiet, på Irland...) blygsamheten, jantelagen och man-ska-inte-förhäva-sig-mentaliteten. Jag har klagat på den förr och nu gör jag det igen.
Ok, jag ska erkänna det här också: ibland när folk pratar om hur bra och lyckliga de är så vill jag bara bita dem, jag tänker kolsvarta tankar och är inte ett dugg glad för deras skull. Det är inget jag är direkt stolt över och jag inser givetvis att det bara beror på gammal hederlig äcklig avundsjuka. Men så reagerar jag bara när jag är nere redan innan. För det mesta blir jag ju glad och peppad av att höra om att det gått bra för andra.
Så därför vill jag nu uppmuntra till TOKSKRYTANDE!!! Skryt för någon minst en gång om dagen, det är mitt motto kommande vecka. Ni får väldigt gärna skriva hit och skryta om vad fan som helst som ni är nöjda över...
// Erica
jätteviktigt!! det är alltid lättare att bli glad åt andras skryt om man ger sig själv utrymme att vara nöjd åt sånt man själv gör också.
på sätt och vis har jag ganska höga krav på mig själv, vilket gör att jag får tusen anledningar att bli stolt dom gånger jag kan ignorera mina krav. typ som idag när jag ignorerade min telefonskräck och äntligen ringde HSB om min boknings-grej i tvättstugan som har hindrat mig att tvätta i flera veckor, för att jag typ har väntat på att jag ska komma på den perfekta formuleringen som ska inleda det perfekta samtalet med HSB. JA!?
det här är kanske ingenting jag kommer skryta om på nästa fika för då kommer jag säkert tänka på andra grejer, men inför mig själv är jag asmallig just nu.
fin blogg, gör mig glad, stay true, puss
TOVE: Jag tycker du är mallig med all rätt! Vet precis hur det känns när man skjutit upp en jobbig grej i hundra år och den liksom blir större och jobbigare hela tiden. Guldstjärna för att du fixade det :)
