Hur skakar man av sig elaka utseende-kommentarer?
Kroppsnojor. You know what I mean (och gör du inte det, lyckliga du!).
Jag hade aldrig funderat över mina ben. De var som de var, varken fula eller fina, ben helt enkelt. Reflekterade inte så mycket över det. Ända tills den dagen i högstadiet då killen som jag var jätte-jättekär i sa så här till mig: "Dina ben är så konstiga och oproportionerliga! Du har liksom jättesmala vader och sen tjocka lår, ser helknäppt ut"
PANG!!! Ett enda korkat, elakt, förfluget uttalande från en dum fjortis-grabb som antagligen inte ens tyckte så, utan bara ville retas. Han var den där sortens kille som sa elaka saker till folk hela tiden, mer för att han ville prata än för att han hade något att säga. Han tog sig uppmärksamhet på andras bekostnad, och skapade sig en identitet på att vara mobbig. Ni vet typen.
Ändå resulterade det i att jag hade superkomplex över mina ben de kommande fem åren. Inte förrän nu, många år senare, har jag insett att det där med att jag skulle ha oproportionerliga ben dels inte stämmer, dels absolut inte spelar någon roll.
Såhär i efterhand är jag också jätteförbannad på honom för att han hade fräckheten att säga så där till mig. Jamen, sådär är det i högstadiet, kanske någon tänker nu. Men BORDE det verkligen FÅ vara så?
Hur ser era erfarenheter ut? Har ni fått höra elaka kommentarer om ert utseende? Hur hanterar man dem, hur gör man för att inte ta åt sig? Berätta, berätta!!!
// Erica
fick höra av en tjejkompis i FEMMAN (ja, vissa tänkte på sin kropp när de gick i femman) att jag hade tjocka armar. jag hade komplex för dem i två år, när jag äntligen insåg att jag har väldigt normala armar. kanske till och med smala armar.
Vet hur det är.
fick höra att jag var tjock
gick ned massa i vikt
men jag tycker själv mina ben är smala
förutom mina lår
hatar dem!
Men har lärt mig acceptera de typ iaf
Det e svårt att inte ta åt sig av kommentarer... jag har blivit kallad tjock på mellanstadiet men jag tog åt mig i början... o sen gav jag mig fan på att jag inte skulle tryckas ner av andra o började att käfta emot dem som sa taskiga saker om mitt utseende... jag lyckades tillslut få stopp på alla dumma kommentarer... men har fortfarande komplex för min kropp (trots att jag är 20 nu... så det sitter fortfarande i...)
att man kunde ha så dålig smak att man blev kär i såna killar!
jag kommer aldrig sluta ha komplex över mina rödprickiga armar sen min kompis så snällt pekade på dem i sjuan.
