det här med alkohol.

Jag minns den där övergången från kalas med tårta, godispåse och fiskedamm till party med coca cola, varmkorv och ryska posten. Men var fan var jag den där gången då vi gick från cola, varmkorv och ryska posten till sprit, spyor och en snabbis på toan? Var jag sjuk den där fredagen i början av åttan när allt förändrades? Det är över två år kvar tills vi ens får köpa lättöl på ICA och ändå så är allting så otroligt hypat att om man mot förmodan skulle säga "Nej, jag dricker inte" så möts man av ett gäng gapande munnar.


Jag kommer ihåg första gången jag drack, jag tror det var andra terminen i åttan och jag var så otroligt förväntansfull. En av mina kompisar hade via sin brorsa fått tag i lite vodka som vi blandade ut med läsk och vatten, det smakade otroligt äckligt men vi drack det ändå. Efter ett tag började mina kompisar känna sig lite smått flummiga och låg och fnittrade på golvet, jag satt bredvid och kände absolut ingenting förutom en bitter halsbränna. Jag var så otroligt besviken och tänkte "Är det såhär det ska vara så har jag inte missat någonting alls".

Det har blivit bättre nu men jag kan fortfarande ha precis lika kul med eller utan alkohol, för det mesta har jag roligare utan. Det gör ont i mig varje gång när någon kompis ringer helt förtvivlad för att hon haft sex med fel kille, spytt ner sig eller inte kan ta sig hem, detta händer alltför ofta för att det ska räknas till ovanligheterna. Varför måste det gå till den gräns att alkoholen är ett måste för att ha en lyckad helg? Det brukar ju ändå bara sluta med huvudvärk och ångest morgonen efter när verkligheten kommit ifatt och man inser hur dumt man betett sig eller när man tänker tillbaka och allt man ser är en stor minneslucka. Så länge man behöver alkohol för att ha kul är man inte mogen nog att dricka. Jag vet att det här låter jävligt PK och antagligen som något er mamma skulle kunna säga, men artonårsgränsen finns ju där av en anledning, fast jag förstår allt för väl att man inte vill vänta, speciellt inte eftersom "alla andra gör det".

Jag skulle vilja säga att ni ska vänta med att dricka tills ni är över arton, men jag vet att ni ändå inte vill lyssna med det örat, jag menar, jag lyssnar ju inte ens på mig själv. Därför säger jag istället, håll på era gränser, du vet troligtvis själv hur mycket du tål. Bara för att din kompis dricker en hel flaksa vin utan att spy betyder inte att du också måste göra det och när man kommer till en viss gräns så slutar kroppen att producera endorfiner (det är det som framkallar lyckokänslan). Du blir alltså inte gladare ju mer du dricker, då händer det ganska ofta att det istället bara slår om så att du blir snefull och sitter i ett hörn och gråter. Det känns ju inte så jävla roligt, eller hur?

kramar "anonym"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0