Kvinnor som fastnat i bluffen

Jag jobbade i butik, underklädesbutik av den lite "fiinare" sorten när jag va nitton. Bara kvinnliga anställda och två kvinnliga chefer, blandade åldrar. Det var ett litet living hell från dag numero ett. Jag är ganska...öppen, rak, vissa vill till och med kalla mig "manlig" men det vefefan(de syftar nog på att jag inte är så "brudig" vilket i å försig är en komplimang i mina öron) och de andra anställda var mest falska, gnälliga och rentav elaka. Alla snackade skit om alla(jag med, man drogs med i mentaliteten efter en vecka) och det fanns inte på kartan att nån av de äldre anställda tog sig tid och hjälpte de yngre som jobbat där kortare. Hjälpte och stöttade, gav sina bästa tips. Det hela var en enda stor hönsgård, ett vuxendagis med pms-kossor och det var efter några helvetiska månader med ständigt magont som jag bestämde mig för att hata kvinnor för all framtid.

Jag sa upp mig och sen kändes det ju bättre. Jag hatade några månader för att sedan inse att dessa brudar antagligen bara mår skit och fastnat i ett elakt könsrollsträsk jag varit smart nog att undvika. De hade gått på bluffen om att man som kvinna måste vara hård, kylig, bitchig och elak för att nå framgång. Jag tycker fortfarande synd om dem och brukar smyga förbi butiken då och då när jag är inne i stan och tjuvkollar alltid när de står där och suckar och tristessfilar sina långa naglar och går runt med näsorna i vädret. Sen går jag alltid och fikar efteråt och trycker im mig den största bakelsen jag kan hitta och njuter. Knäpper upp byxorna och njuter ännu mer. Nåt som de troligtvis aldrig kommer kunna göra så länge de stannar i sin illusion.

Cissi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0