Hej jag heter Sofie och jag har varit mobbad...

När jag började i ettan/ små skolan var första gången jag märkte att jag inte var preis som alla andra, lärarna hade "allvarliga" samtal med min mamma om att jag inte riktigt va som alla andra, t.ex. när vi fick en uppgift om att klippa ut ett S i svart papper limmade jagpå massa paljetter och liknande saker. Om jag tänker på just dom där samtalen blir jag fortfarande arg, jag blir och arg av att ha minnen redan från tvåan av att en lärare drog in mej i ett klassrum och sa till mej rakt ut hur illa hon tyckte om mej ( denna lärare skullesenare komma att bli min "djävul i vardagen". Hon skrev ett varnings brev i mitt sista omdömma från henne till min kommande lärare om att jag va en fjäskare och att jag va dum.).. När jag började trean började en ny kille i min klass, han va liksom lite coolare än alla andra eftersom han inte va ifrån den lilla hålan vi bodde i och hans var dessutom störra än alla andra killar i min klass. De började med att aj fick hörasaker som " när du blir stor kommer du äga mcdonalds i hela världen". Jag tyckte nog att det var ganska kul, jag förstod ju naturligtvis inte när jag bara gick i trean att det var min vikt killen i fråga syftade på.

Jag hade allid en väldig otur med kompisar när jag va liten jag lyckades alltdi dra mej till "problembarn" eller nån som skulle flytta om si sådär en vecka. När jag gick i tvåan/trean fick jag en av dom bästa vänner jag nånsin har haft, hon hette Nicole (eller iaf som jag fick höra). Hon var på rymmen från sin pappa med hennes mamma och hade en syster som var utvecklingsstörd, så Nicole och Nadja (systern) hade det fruktansvärt jobbigt, speciellt Nadja som blev mobbad av alla eftersom hon inte passade inte men även Nicole som faktist förstod vad som hände . Jaja jag skulle ju egentligen berätta om mej, men för att göra en lång historia kort slutade det hela med att Nicole och Nadja försvann. Jag fick veta några år senare att dom hade flytt från sin mamma och mer. När jag träffade Nicole igen efter den långa tid som vi var i sär, kände jag knappt igen henne, hennes långa blonda hår hade förvandlats till en mörkbrun pottfrisyr.

Men tillbaka till mej, när jag började i fyran började saker hända påriktigt innan hade de mest varit kommentarer bakom ryggen jag fick höra av nån kompis i efterhand, men nu började dom säga saker rakt upp i ansiktet på mej, som t.ex. " Jävlar va tjock du är, du kanske borde börja tänka lite" osv. Jag slutade vara med på idrotten och fick mkt komplex över mitt utseende, jag hade inga vänner utan va väl mest för mej själv.

Men en dag sa jag faktist ifrån, killen som alltid var på mej, försökte ta pengar från mej och kallade mej för tjockis och spöke ( jag är väldigt blek pga solallergi), jag vet inte riktigt vart ifrån jag fick mod ifrån, menjag sparkade helt enkelt till killen i skrevet, riktigt hårt, inget sån där liten tjej spark. Jag fick tillbaka ett slag i ansiktet och blev nedtryckt mot golvet, jag minns hur jag bara skrattade honom rakt upp i ansiktet och så nåt som " gubben kunde du inge bättre".

Efter att man säger ifrån tror man kanske att det ska bli förbättring, men i mitt fall var det helttvärt om, alla började låtsas att jag var värsta galningen och spelade på ett hånfullt sätt rädda för mej, jag insåg att det bara var ca ett halvår kvar tills jagfaktistskulle få sluta från min maardröm och få sommarlov och sedan börja på en ny skola som skulle förändra mitt liv!

När jag började sexan bytte jag skola, jag fick genast nya kompisar och trivdes kanon, även om det var massa skitsnack som de oftast är bland tjejer i den åldern såg jag inga större problem. Och en dag när jag satt i mitt klassrum och kollade ut genom fönstet trodde jag hade jag hade sett mej själv gå förbi, mej själv fast äldre och inte "sofie som alla dnra kände" utan den Sofie jag visste att jag var. Tjejen hade svarthår med dreads och var svartsminkad, jag visste att jag var tvungen att lära känna henne! "tjejen" som för mej var jag fast några år frammåt hette Linnea, hon var som en gud för mej, allt hon gjorde var lag, tyvärr var det bara så att hon hade ätstörningar och skärde sej. Eftersom jag hadefått höra i nästan sexårs tid hur odräglig och tjock jag var, var de inte svårt för mej att ta beslutet att jag absolut skulle börja räkna kalorier. Min ängel Linnea ville absolut inte att jag skulle börja med sånt, eftersom jag var så liten, ( jag gick i sexan, hon i åttan).
Hon vägrade lära mej (TACK LINNEA), men jag hade bestämt mej och gick till min älskade dator som blivit som min bästa vän och tog reda på allt. När jag började sjuan var de som en annan person som kom tillbaka. Jag var svart runt ögonen hade svarthår, nya vänner, hade börjat röka och var pinnsmal.

Jag minns verkligen hur dåligt jag mådde, och jag vet att jag vill aldrig må så dåligt igen! Linnea kom inte tillbaka till skolan mer. Hon hade blivit "sjukskriven" utav bup och sos. Jag spenderade mkt av tiden i skolan med att prata i telfonen med henne, jag skippade lektioner och tog ut mina "utbrott" på lärare och dom som hade varit mina vänner innan Linnea. När jag vid hösten i sjuan fick kontakt med en gammal kommppis Sandra började jag hänga mycket på stan och strulade nog runt ganska mycket, jag fick hemska rykten och började må ännu sämre. Mina "nya" vänner på stan visste redan allt om mej, killen som tidigare varit på mej på lågstadiet hade berättat fö dom flesta om hur sjuk jag var, och eftersom jag nu hade kolsvart hår oh smink, såg jag ännu blekare ut, "spöket".

På nåt sätt fixade min mamma in mej på bup och med mycket hjälp utav en underbar vän Ruff började jag må bra igen! När jag började åttan ( som jag går i nu) tog jag tag i mina betyg och slutade skippa lektioner, röker det gör jag tyvärr än, men man kan inte bli av med allt på en gång. Min tid på bup varade inte länge, jag gick dit några månader och sedan "hoppade jag av" ..

Linnea (min ängel) åkte in på behandlingshem i början av maj när jag gick i sjuan efter ytterligare ett självmordsförsök. Hon mår mycket mycket bättre nu, och tack vare henne gör jag också det!

Sen kanske mest för att reklama lite så åkte jag på världens underbarsta kollo sommaren till åttan vid namn "popkollo" där träffade jag en av dom underbaraste människor på denna jord, vid namn Jenni, jag träffade också många andra underbara tjejer, t.ex. Matilda som också bloggar på brudpepp och Jinnie :)..


Kommentarer
Postat av: Matilda

fint att du vågar berätta sofie :)

2008-05-06 @ 13:52:58
URL: http://tofatforleatherpants.blogg.se
Postat av: Sofie

höhö fint och fint, de är ju iaf inte jag som har nåt att skämmas för, de är dom!

2008-05-06 @ 20:26:19
Postat av: Cissi

Rätt!

2008-05-06 @ 21:44:42
Postat av: Cissi

Rätt!

2008-05-06 @ 21:45:03
Postat av: Lovisa

Hjälp vad starkt av dig att du vågar lägga ut så mycket och så känsliga saker om dig här! Jag läste hela inlägget och jag har själv varit mobbad, men inte lika ''farligt'' som du har varit.. Men jag vet hur det känns. Hoppas att du mår bättre nu och att du kommer må bra nu resten av livet! Visst kommer det komma motgångar, men huvudsaken är att du är på rätt väg!
Ja, man kan inte sluta med allting på en gång.. Och rökning är ju farligt, men det finns värre saker! Fokusera på det viktigaste i ditt liv och gör det du känner och det som får dig att må bra!
Bra blogg!

2008-05-07 @ 09:48:17
URL: http://caffeineaddict.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0